En inställd spelning/chans till samkväm

I Lördags tog vi första tåget till Köpenhamn, vid 6-tiden på morgonen. Vi hade ont om tid för att hinna med flyget till London, och hade inte utrymme till förseningar. På morgonen kollade vi upp om det var strul med tåget och det var det, eller? Vi förstod inte riktigt information på deras hemsida. Var tvungna att ta ett beslut snabbt om vi istället skulle åka bil ner, men det blev tåget och vi kom fram i tid - med en minuts marginal från att gaten skulle stängas.

På Stanstedt har vi haft problem att få in Mono in i landet innan, men nu funkade det utan problem. På flygplatsen mötte oss en kille som hette Lukas och som hade kört dit en buss med hyrda förstärkare och instrument. Han visste inte att vi skulle till London för att göra första spelningen, när han fick reda på att så var fallet undrade han om han fick skjuts tillbaks in till centrala London. Det fick han och han erbjöd sig till och med att köra. Skönt. London i rusningstrafik är inte det första man vill beblanda sig med när man varit uppe sedan klockan fem på morgonen.

Vi kom fram till spelstället precis när vi skulle ha börjat vår soundcheck, men Seasick Steve var inte klar, så vi hann andas ut innan vi gick på scen för att kolla ljudet. Vi hälsade på Steve och Dan, och de andra i hans crew. Underbart att träffa dom igen. Gustav sa till Steve att han ser yngre och yngre ut för varje gång vi träffas och Steve skrattade. ”Yes, it’s a miracle!”. Han fortsatte. ”No, soon I’ll be wearing diapers”.

Vi blev fantastiskt bemötta av alla inblandande, fick också reda på att alla 5000 biljetterna var redan sålda. Vi soundcheckade och fick till ett ljud som man bara kan få till på riktigt bra ställen. Det ekade i och för sig i den stora lokalen, men det skulle försvinna till kvällens spelning när folket kom in och dämpade upp stället.

När vi var klara med soundchecken hörde vi sirener utanför spelstället, som heter Apollo och som ligger i Hammersmith, London, men ingen tänkte närmare på det. Istället gick vi upp i vår loge och började packa upp våra scenkläder. Frida skulle fixa Merchandisen och var ner och pratade med ”the Production Office” om det, när hon fick höra att en grävmaskin utanför Apollo hade kört in i en vattenledningen och vattnet hade sprutat som i en Kalle Anka-film. Det innebar att Apollo inte hade något vatten till varken sprinklersystemet eller till toaletterna, så därför fick man ta beslutet att ställa in spelningen. WTF???

Jag tog det hela ganska lugnt, faktiskt. Men jag tänkte på Steve och på hans fans. Men samtidigt visste jag att det inte fanns något att göra, att försöka acceptera läget och göra det bästa av situationen. De andra i bandet var förstås väldigt besvikna. Steve kom ner och var helt knäckt. Han berättade att folk från hela världen hade köpt biljetter för att se showen, och de skulle inte kunna få pengar tillbaka för flygresor och hotell och allt annat som kostar när man reser långt. Han var så fruktansvärt ledsen och det förstår man.

När packat ihop våra saker och fått in allt i bussen igen, sa vi hejdå till Steve och hans gäng. Då var Steve lite bättre till mods, och vi sa att vi skulle ses i Manchester på måndagen. Han berättade också att de skulle göra spelningen skulle skjutas och att han ville att vi skulle vara med då. Jag tänkte på att Mias graviditet skulle göra det svårt att få till, och på att Fias jobb behöver längre varsel för att kunna få ledigt. Sen tänkte jag inte mer på det.

På väg till hotellet frågade jag om jag fick bjuda bandet på restaurang, som lite plåster på såren och som en trevlig grej och det fick jag. Det blev en härlig kväll, trots allt, och det var länge sedan vi kunde äta middag tillsammans utan stress. Vi hittade en italiensk restaurang med en trevlig kypare som till och med bjöd oss på saker. God mat och vi åt så vi nästan sprack och det blev en skön avslutning på en stressig och jobbig dag. Ulf Lundell har sagt att en inställd spelning är också en spelning. Jag säger i stället: En inställd spelning kan istället bli en underbar kväll på en Italiensk restaurang med dina närmaste vänner. Lite runda om fötterna gick vi sedan till hotellet och somnade som stockar.