Söndagen i London

Så hade vi då en ledig heldag i London. Några skulle åka till Camden Market, Mia och jag skulle shoppa i närheten av Hotellet. Vi vaknade och gick till Starbucks och åt frukost. Sen gick vi in till en ett mindre köpcenter och handlade kläder och smink för sammanlagt ett hundra riksdaler. Det verkar som den ekonomiska krisen gör det lätt att shoppa för turister. Sist vi var i UK var allt dyrt som saffran, men nu var det apbilligt. Konstigt. Vårt mål var att hitta DVD:serier. Frågade i en affär om var bästa dvd-butik låg i närheten, och fick vägbeskrivning till ett enormt köpcenter. De föreslog att vi skulle ta bussen, men vi gick dit till fots för att uppleva lite av Street-London. Det blev en trevlig liten promenad i 40 minuter. Havet suger och Londonpromenader suger likaså, på ett bra sätt. Så väl framme på Westfield Shopping Center var vi utsvultna trots att vi ätit frukost för bara någon timme sedan. Hittade ytterligare en italiensk Restaurang. Vi löste korsord under tiden maten tillagades och det kändes så avslappnat och skönt.

Måste ge tummen upp för de vegetariska alternativen och för den vegetariska medvetenhet som finns i England. Varje vegatarisk rätt är tydligt utmärkt i menyerna och de är många. När jag skulle betala ville jag förstås betala dricks. Hittade cirka 10% i mynt och la de på den lilla brickan tillsammans med de jämna sedlarna. Det tackade och log, men kom snabbt tillbaka och sa att mynten var Euros. Pinsamt. Hade bara jämna pengar i cash och bad om att få betala med kortet och hjälp med hur jag skulle betala dricksen med kortet. Han hjälpte mig och sa att jag skulle knappa in hur mycket jag ville ge. Jag knappade en fyra, som i fyra pund, men det visade sig bli fyra pence! Fyra öre, eller nåt, i dricks! Jag bad om ursäkt, vi gjorde om proceduren och när jag till slut var färdig låg det kvitton med avbrutna kortköp över hela bordet. Pinigt värre. Till slut kom vi därifrån och vi skrattade åt eländet.

Mötte folk med barnvagnar, snygga människor i alla åldrar och de hade allihopa minst fyra kassar var med shoppingstuff. Vi mådde lite dåligt över konsumtionssamhället och funderade på hur folk kunde vara så galna i att konsumera. Att vi själva gick därifrån med fem kassar, tänkte vi inte på. Vi var ju där för att spela, inte shoppa, så vi var lite bättre än alla de andra. (Ironiflagg).

Ja, vi hittade DVD:butiken och det var ett litet himmelrike. Har länge letat efter alla säsongerna av the Wire och Six Feet Under. Har sett allt, men vill gärna se om dem. Sopranos har jag sett tre gånger, och det börjar kännas som det är dags för en fjärde. Förstås hade de allt jag ville ha och mer därtill. Köpte:

Alla säsonger av ”the Wire”

Alla säsonger av ”Six Feet”under

”Dexter” säsong fem

Första avsnittet av ”Boardwalk Empire”

20, en bok om Pearl Jams första (?) 20 år

”Carnival” båda säsongerna

Vi höll på att glömma en av kassarna, och vi skämdes lite när vi därifrån för vårshoppingiver. Men, detta ska sägas, det var inga impulsköp. Allting stod på vår ”måste ha”-lista.

Vi tänkte ta en taxi hem, men vädret var skönt och vi tog istället en promenad. Havet suger och shopping suger, på ett bra sätt. Så vi stannade på ett kafé och drack kaffe och croissanter. Vi löste korsord hade det skönt. Läste lite i min nyinköpta Pearl Jam bok och tänkte på att Seasick Steve faktiskt träffat Eddie Vedder. Tänkte också på att Led Zepellins bassist skulle vara med och spela med Steve i Manchester och Glasgow! Starstruck!

Vi hade pratat om att gå på bio men vi var för sugna på att hugga dvdtänderna i Dexter på hotellet. Gick hem och drog av ett par avsnitt. Klockan tio skulle vi ha möte med bandet i restauranglobbyn. Havet suger och DVD-serier suger, på ett bra sätt. Så vi drog i oss några medköpta mackor under mötet. Sen somnade vi av paltkoma. Återkommer snart med söndagens händelser från Manchester.